1883

Katarinahissen

Byggd 1883

Redan 1890 försågs hisstativet med reklamskyltar, bl.a. för Halda fickur, Winborgs ättika och järnaffären Julius Slöör.  1909 placerades Sveriges första rörliga/elektriska reklamskylt STOMATOL högt upp på hisstativet.  Skylten bestod av 1361 st  25 Watts glödlampor.


1912 flyttade Kooperativa Förbundet till Stadsgården och 1926 påbörjades projektering av ett nytt huvudkontor.  Tillsammans med Stockholms stadsfullmäktige diskuterades ersättning av den gamla hissen med en linbana eller rulltrappor!  upp till Mosebacke.  Men KF ville bygga en helt ny hiss som anslöt till deras nya hus och ytterligare en gångbro över Katarinavägen upp till Mosebacke Torg.


Stadsfullmäktige accepterade förslaget om det även byggdes en hängande gondol under gångbron. Tanken var att där skulle t.ex. en restaurang kunna finnas.   KF:s arkitektkontors Eskil Sundahl och Olof Thunström ritade och civilingenjör/professor Hjalmar Granholm (endast 30 år gammal) stod för konstruktionen.  Bröderna Hedlund levererade hela stålkonstruktionen och 13 st sk Frankipålar drevs ned till fast mark.  Det var mycket lera och efter 18 meter trodde man sig ha kommit tillräckligt långt ned.

Bilder från maskinrummet 2015. Genom glasrutorna ses MED MERA skyltarna.

Foto Jan Wirström

Källa:  Stockholmskällan

Fotograf okänd

Dubbelklicka här för att lägga till din egen text.

1883 byggdes den första Katarinahissen.  Den kallades i folkmun för Elevatorn.  Många arbetade nere i hamnen och Stadsgården och deras bostäder låg ofta uppe på Söders höjder så behovet av en hiss var stort.  Kapten och ingenjör Knut Lindmark insåg behovet och bekostade hela bygget som då uppgick till 180.000 kronor  (motsvarar 2019  mer än 10 miljoner kronor). Det ryktas om att Knut Lindmark var bekant med Gustave Eiffel och därigenom inspirerades till ett fackverkstorn i stål.


Bygget konstruerades och uppfördes av ett belgiskt företag och drevs av en amerikansk ångmaskin. Man kan se skorstenen i mitten av hisstativet. Redan 1915 ersattes ångmaskineriet med en elektrisk motor från Wheels & Halsey USA. För att enkelt kunna reglera hisshastighet och mjukt stopp/start styrdes likströmselmotorn enligt Ward Leonard systemet. Hissen fick stor uppmärksamhet i utlandet och särskilt i USA. Hisshöjden var 38 meter och hastigheten 1 m/s. 


Det kostade 4 öre för uppfärd och 2 öre ned, men redan första året höjdes priset till 5 resp 3 öre. Hissen invigdes av kronprins Gustav. Första dagen åkte 1500 personer med hissen. Som mest har 4000 personer per dag åkt med hissen.



































Stomatolskylten flyttades nu över till Klevgränd där den är i drift än idag. I slutet av 1980-talet helrenoverades skylten med anledning av dess viktiga medverkan i  Stieg Trenters deckarserie för TV.                                  Skylten består än idag av 1361 st 25 Watts vanliga glödlampor. Närmare bestämt 495 st röda, 214 gula och 652 vita. För att inte elförbrukningen ska bli så stor är alla glödlamporna neddimmade.

Den nya hissen invigdes 1936 av Gustav igen, som nu blivit kung Gustav V. Samtidigt invigdes nya Slussen med dess hjärtformade trafikkarusell.  På det nya hisstativet har det bara varit reklam för KF:s produkter som tex  EVE och LUMA.  Reklamskylten den liggande åttan, evighetssymbolen, tillkom i början av 1970-talet och ersattes senare av COOP-symbolen. Den digitala klockan och termometern var en mycket uppskattad skylt ända fram till 2015 då alla skyltar, hisskorgar och maskineri revs.

Varje stativben,  4 st och 300 mm breda,  klarar en trycklast på 180 ton och hissbron är dimensionerad för 2,75 ton per löpmeter och 400 kg/kvm.  Sedan finns det naturligtvis en mycket hög säkerhetsfaktor utöver detta. Enligt senaste säkerhetsreglemente från 1981 får max 100 personer vistas på den övre gångbron. Hela konstruktionen tål en vindkraft på 28 ton och svängningsfrekvensen är max 2,3 Hz så konstruktören uppger att det inte finns någon risk för kollaps ens vid full storm.  Höjden på hisstativet är 36,7 meter och totalt 67 meter med Saltsjöbanans våningsplan och 18 meterspålarna. Hissen hade en hastighet av 2,5 m/s och varje hisskorg bars upp av 4 linor.  Av säkerhetsskäl klarade dock varje enskild lina hela hisslasten. Hissleverantörer har varit Graham Brothers, ASEA och senast finska KONE.  Intressant är att hissen inte hade några synliga motvikter utan motvikterna fanns i källaren med ett komplicerat linutväxlingssystem.  De två hisskorgarna hade nödutrymningsdörrar så att om en hiss strejkade kunde man stiga över till  den andra korgen. Sista hissen gick 2011 och en av de sista konduktörerna var Estifanos Semere.  Då kostade färden 10:- dvs  200 ggr mer än 1883.  1981 kostade det 1:-. Under några årtionden användes poletter istället för pappersbiljett.   Idag ägs hissen av Atrium Ljungberg och driften sker i samarbete med Stockholms stad.   Den nya hissen beräknas komma i drift tidigast 2022.

 

Restaurang Gondolen drevs fram till slutet av 1980-talet av KF själva genom RESO.  Därefter flera ägare, bla en pizzabagare som gick i konkurs och stängde 1993.  Krögaren Erik Lallerstedt tog sedan över och totalrenoverade.  From 2013 driver hans dotter Anna restaurangen vidare.  From 16 maj 2020 har restaurangen stängt i minst två år pga omfattande renovering av hela fastigheten.  Taket och gångbroarna kommer dock att vara öppna.

 

 


Text:  Jan Wirström

Vy från Mosebacke torg 1895

Restaurang Gondolen 2015

Foto  Jan Wirström